Planering...!

Ja... Jag vet int hur hemligt de egentligen är, kan inte tro det är speciellt hemligt, men tydligen ska jag vara lärare/kursdragare på en fotokurs till hösten.

Jeps, jag blev oxå chockad. Nej, det var inte mitt påhitt dehär :P

Visserligen en kurs med inriktning på sport/action men... tja :P Vi får se om den blir av, kommer det tillräckligt många deltagare osv osv osv.

Huvudet går i 350 knyck, har jag tillräckligt material? Vad vill folk lär sig? Hur många timmar går åt? VAD ska vi göra? Panik? Jo, lite lätt!


Här i våras köpte jag en fysisk kalender, å har inte rört den på 2-3 månader, å satt å tänkte att de va ju lite bortkastade pengar. Men nu inser jag nog hur bra den var ändå... Varje gång jag ser ett nytt event eller nå jag eventuellt sku vila fota, så skriver jag ner det, istället för att skriva ner det på tretusenfemhudrasjuttiotolv olika ställen på datorn/nätet. Nu har jag betydligt bättre överblick över vad som händer samtidigt...

Kollade in lite "Popular events nearby you" på fb, å perkulerade lite igen. Dom tycker tydligen kuopio e nära mig. Sku kolla avståndet på google maps, å såg till min förvåning att jag har ju nästan varit i ryssland..! Närmare bestämt Kitee.

Ångrar än i denna dag att jag inte redan från liten haft en stor finlandskarta på väggen å lagt in knappnålar när jag besökt ett nytt ställe. Torde ha varit i tonåren nångång när vi var till Kitee, nog sådär så jag hade klarat mig ensam hemma, men paps hade frågat om jag ville komma med, så jo, lite pappa-dotter quality time. Morsan var förmodligen på jobb.

Kommer ihåg att vi for med brosans Primera SRI, å konstaterade att den nog med lätthet gick 195km/h på vägen hem... Heh... Det är ungefär det jag minns av den resan.

Saarijärvis Moar har man oxå besökt, spöregnade på vägen dit, såpass att farsan vände in på en parkering, för man sku int ens ha sett handen framför sig heller... Sånt trevligt regn. Vi bodde på hotell, å triljoner knottjävlar. Tävlingsbilarna värmde upp på nån stor allmän väg utanför hotellfönstret, så jag var lagom glad.

Kemora har varit mitt andra hem, men inte ofta var man dit i tonåren. Var väl där runt 17-18 nånting, kanske t.o.m 18+, för jag å min dåvarande kom på att vi sku fara dit (å vi for med min pärlan), va nå tävlingar förstås, hade ringt åt farsan att möta oss i porten så vi slapp gratis in, å när vi kommer dit gåendes så hör man "Kato! Håkkin pikkutyttö!".... Just det. Han kände igen mig på avstånd...

Så jo, det är ett par resor man har gjort.