tisdag, mars 31

Ibland..

... blir det inte riktigt som man tänkt... :( Ganska deppig, men försöker tänka på annat..

Satt just å kollade mitt träningsprogram, det som jag hade gjort upp för vecka 1. Nu har jag ju inte programmet med mig längre, dels för att jag var lite för lat för att ändra det, men dels oxå för att jag minns vad jag kör för vikter på maskinerna, bara nå enstaka maskiner som jag blandar ihop som jag kanske borde skriva upp... å ta me.

Körde ju ett tag med HURs färdiga träningsprogram, men dom e så ... jaa.. himla ojämna för mig. På en maskin kanske jag kör dubbla vikt, på en annan får jag sänka.. Så..

Dessutom så var ursprungliga programmet endast 10 reps (och 5 på sista set:et), nu kör jag åtminstone 15 reps på första set:et, sen lite beroende på vikt, så kanske ett sett till med 15 reps, å sen 10 på sista.

Har idag haft träningsvärk i bröstmusklerna, vilket är alldeles trevligt, då jag inte haft det tidigare, men kände att jag fick öka på pec decken oxå :) Pull downs har jag gått från 10x25kg/5x30 kg till 15x30kgx2 å 10x33 :)

Push ups märks tydlig skillnad, originalet är 10x5kg + 2 set 10x6 kg, körde 15x9kg i dag :D Men jag måste ta så jäkla försiktigt både med push up/pull down/optimal rhomb, för jag känner att min armbåge inte är helt med på noterna, även om det är bättre men... Det känns alltså som en nerv kommer ikläm när jag kör för hög vikt :S

Sen e de Abdomen back/mage som jag fått öka rejält på, 15x50kg på mage å ja, 15x55kg på rygg, sku säkerligen kunna öka på rygg. Sku måst testa vanliga sit ups/crunches å se om de går lika enkelt... ;)

Lår inner och ytter har jag fått ta de rejält lugnt med, då jag kände att de va nåt som inte gick bra där. Eller de e de ännu, men det problemet jag hade först har jag fått bukt på, nu bara knakar de i ryggen varje gång, så...

Attans nog har man fått öka nog, tyckte int de var så mkt skillnad, men nu när jag faktiskt läser programmet så har jag nog fått öka på dom flesta. T.o.m legpressen där jag fick backa rejält pga knäet. Nåja, måste ju komma ihåg att jag ökat på reps:en oxå, så även om inte vikterna ökat markant, så är dom ju uthålligare!

Träningen har äntligen börjat ge lite resultat, Anna sa här nyligen att de märktes i ansiktet, å jag märker själv på brallorna att de har hänt nåt. Magen vill ju inte riktigt hänga med, så det ser för jävligt ut, ser ut som värsta hip-hoparen med slappa brallor i arslet, men att byta till mindre brallor så gillade inte min mage ännu :S Men -3cm runt arslet iaf :)

Maten e lite sisådär ännu, äter mindre, men inte direkt ändrat så jättemkt. Vill inte göra alltför radikala förändringar där heller, tanken är ju att jag ska kunna äta husmanskost å "vanlig mat"..

Nåja, försöka antasta lite folk på fejjan nu så man har nåt å sysselsätta tankarna med... Tungt dehär...


måndag, mars 30

Tråkigt inlägg...

.... Får se hur många läsare jag får på den ;)


Dagens inlägg blir nog riktat mot träning, var nåt jag nyss började störa mig på.

F.ö gick gympasset bra i morse, svettigare än normalt, sista gången nu, så börjar "Vårgym" typ 13e då :) Varit en jäkla trevlig grupp, så de e lite slött att inte alla fortsätter på vårgym heller :/

Nåja, åter till det jag egentligen tänkte skriva.

En av mina motivators är pinterest. Sitter å snokar, å pinnar, å läser en stund, sen studsar ja iväg ti gymmet. Problemet är bara, att även om du tex söker på "fitness beginners", så bör du ju ha tränat i 1 år kondis å styrke, samt väga max 50 kg, för att du ens ska ha en chans att utföra en stor del av rörelserna. DET blir jag lite lätt irriterad på.

Som exempel.


Det finns ingen chans i världen jag skulle klara av 25 squats på dag 1. Mina lår å knän håller definitivt inte för det! 

Dessa Running for beginners ids jag inte ens kolla på. Eller jo, kollade just en, på dag 8 ska du springa 3,21km. Yeah, right, BEGINNERS. Kanske lätt om man har en grundkondis, eller inte har några extra kilon att bära på. 

Finns massor med liknande "beginners" som kräver att du har kondistränat å styrketränat ett år minst, å som sagt, inte väger mer än 50 kg. 

Att jag sen klarar 50 kg på en maskin som motsvarar situps, eller 30 kg på pull downs, betyder inte att jag klarar av dessa utmaningar. Iofs gillar jag inte alls squats utan maskin, så de e ju inget ja gör sådär annars heller, även om jag borde :S 

Nåja, det är ju att anpassa träningen efter min förmåga, men blir ibland lite irriterad när jag söker efter träningar jag kan göra hemma som komplement... :S 

fredag, mars 27

Frustrerad..

... 2 gånger nu har jag försökt skriva blogg å de har inte blivit ti nåt, så får se nu, 3e gången gillt då?

Är riktigt pms:ig, pissmärrig, irriterad, bitter å allt jävla tänkbart inom den kategorin.

Det började med i morse att jag vaknade trött. Okej, de låter ju helt normalt, men vi säger såhär då, fullständigt DÖDSTRÖTT, outvilad. Längesen det har hänt nu, men förstås i morse då.

Det här betyder att trots att jag dricker mitt morronkaffe så vaknar jag inte å, ofta runt 11-12 tiden får jag ge upp då jag nickar till i stolen, å får gå å sova ett par timmar. Sen blir ju dagen sällan till nåt efter det.

Men det jag är mest frustrerad på e varför livet orkar jävlas hela jävla tiden. Ja, det är studierna det handlar om, men jag blir så trött. Med min otur kommer det att ta ca, 7-8 år innan jag e klar med det jag vill. Kan ta ännu längre om jag måste vänta mer än 2 år innan ja kommer in på utbildningen.

Vet ni hur jävligt det känns? "-Men vadå, det är väl bara at.. ?", näe, de e inte så bara att inte. Skulle de vara så bara att, så sku jag ha gjort det redan. Det som jag har funderat på i snart 1-2 år hur jag ska lösa det... När flytta ja hem?! 2013? Så jo, sku jag ha haft en lösning på mina problem, sku jag nog ha åtgärdat problemet redan.

Eller ja, en endaste lösning finns det. Men det kräver att jag hittar ett jobb.. Sen är det bara tid å engagemang som avgör hur länge det tar. Men försök nu sen hitt ett jävla jobb i den här stan då? Näe, därför söker jag jobb i svealandet oxå. Men då blir det väl nå struligheter med att jag bor i sverige å vill läsa kurser på vasa aftis.

Samma visa, samma problem, samma jag. Jag blir så trött.

fredag, mars 20

Snälla nån.. !

... Kan lixom ingen säga varifrån min kreativitet kommer ifrån?


Alltså det mest ironiska är att efter högstadiet gick jag ett par månader på beklädnads*. Och så tar vi en liten paus där.

Det hela började me att jag börja virka... (vilket knappast nån har lyckats undgå).. Sen börja man sticka lite.. Visst, riktigt kul de å, men ja e lixom lite mer haj på virkningen känns det som. Nåja, sen börja jag titta på det här med eget garn, spinna. Skitskoj! Har inte ännu testat på att färga, men ska nog testa det nångång oxå.. Å givetvis ha en spinnrock... ! Fan ja kan väl skaffa ett par egna får när ja nu ändå är i farten.. Eller alpackor! Å merinofår!

Nå.. Idag börja ja grubbla på vävning, då jag såg några idéer som inte innebar mattor (jävla instagram), så nu vill jag ha en vävstol. Inte såndär turbomegasuperduperstor, för jag kommer nog int å väva nåt som är 150cm brett, men en såndär halvstor sku va kul.

Det fattas tammefan bara att jag en vacker dag drar fram den där förbaskade symaskinen*. Läder är ju oxå nåt jag gärna sku jobba med om ja sku hitta mitt kit.

Jag vet inte varifrån jag har fått skapandet, enda jag kan tänka mig att har nåt samband är att jag tydligen är bra på 3d-tänkande å har lätt att uppfatta hur saker ser ut eller hur man ska förklara. De alltså enligt ett riktigt test jag har gjort.

Dessutom har jag en hel del designer nerskissade i huvudet som nångång ska förverkligas. Men att sy är krångligt. Det ser enkelt ut då man inte vet vad man gör.. Men när man kommit såpass långt så man börjar fundera vad man gett sig in på, då inser man hur jävligt det är. Å framförallt hur hemska vanliga hemmasymaskiner är när man fått testa på industrimaskiner. Hur helvetiskt irriterande det är att stryka på nåt som e 20-30cm brett, då man haft ett 1,5m brett bord med sug å hängande strykjärn. Då man int har en förbannad provdocka (vilket jag oxå funderat på att skaffa mig... *harkla*... )

Och INTE NOG med allt detta.. nu sitter ja å googlar DIY grejjer på pinterenst... *bröööööl*


onsdag, mars 18

Ansökningstider..

.. Hahah va de blev explosionsbesök på förra inlägget bara för rubriken ;) Tanken var faktiskt att jag sku ha lagt in några groteska bilder, men jag valde att inte göra det.

Men, däremot, alla planer skiter ju sig som vanligt, inget nytt på den fronten, men sitter å grubblar mig fördärvad på studierna nu igen, hur fasen jag ska lösa det.

Sku va skönt om nån kunde komma med rent konkreta förslag å idéer, problemet är alltså att jag saknar behörighet att söka in till den utbildningen jag vill (tror jag iaf), men arbetskraftsbyrån blir knäro om jag försöker läsa nåt. Om nu föresten... Hmm...


Måst kolla hur de e me te-byrå ifall di sku sponsra enstaka kurser under "Frivilliga studier", men tippar nog på att de int räknas med kurser, utan måst leda till nånting. Men inte får jag läsa kurser utan att räknas som heltidsstudernade heller! De ni, är det inte ljuvlig?


Nå hur som helst tänkte ja ta tummen ur röven å ringa antagning.se i morron nudå för utredning. Det ÄR ju umeå jag vill till. Det ÄR ju en viss utbildning jag vill in på! Så de så!

måndag, mars 16

Plötsligt händer det... (känsliga läsare varnas)

... INTE att man vinner på lotto.

Genomgick något riktigt kusligt idag. Från att ha varit hela-jävla-alfabetet-barn idag, till sorg på 2 röda.

Egentligen är det en historisk händelse, som hände 1973.

Kom ner när jag sku ti Annas på käff å jaa.. Den som varit in till oss (vilket e typ ingen förutom familj å släktingar), vet ju att vi har tv-rummet brevid tamburen å tvn "bakom hörnet", så jag kurva in å kolla va päronen såg på.

Vad jag såg då var en förtvivlad man, en F1 chaufför, som desperat försökte släcka en brinnande f1 bil. Denna man var David Purley. Jag tänkte inte destomera utan diskuterade med päronen vad som pågick, när jag blev upplyst om händelsen. En annan förare hade krashat med sin bil, låg upp å ner, å bilen hade börjat brinna. David Purley var den första å se detta, stannade sin bil, avbröt sitt rejs, å sprang fram till Roger Williamson som låg fastklämd i sin bil som brann. Det skede jag såg, stod han desperat och försökte släcka bilen med en skumsläckare, några människor stod alldeles handfallna bakom honom. Sen tog släckaren slut, han viftar å ropar efter hjälp, går mitt på banan medans dom andra förarna helt kallt kör förbi.

Ett misslyckat försök att vända bilen på rätt, och som tidigare, dom som stod bakom, hjälpte inte ens. Man såg hans ilska över bristen på hjälp.

Det var så jävla hemskt å se.

After his Formula One debut at the 1973 British Grand Prix, Williamson's second Formula One appearance was at the 1973 Dutch Grand Prix at Zandvoort Circuit. On his eighth lap, a suspected tyre failure caused his car to flip upside down and catch fire. Williamson had not been seriously injured by the impact, but was trapped under the car which was quickly engulfed in flame. The track marshals were both poorly trained and badly equipped, and did not assist him.  
Another driver, David Purley, upon witnessing the crash of his personal friend, abandoned his own race and pulled over in a desperate and valiant attempt to rescue Williamson. He ran across the track to Williamson's car and tried to turn it upright. When no-one came to help, he crossed the track and returned with a fire extinguisher. He emptied it on the car and signalled for others to help. Purley's efforts to turn the car upright and extinguish the flames were in vain as he received no help from nearby track marshals or emergency workers who merely stood by and looked on, in spite of attempts to encourage them, and other passing drivers, to come to his aid.  
Purley later stated he could hear Williamson's screams from underneath the car, but by the time the first fire engine arrived and the fire was extinguished, Williamson had died of asphyxiation. As most racers mistakenly identified Purley as the driver of the crashed car, and therefore thought the burning car to be empty, none of them stopped to help and the race continued, even as Purley stood on the circuit and gestured with his hands for them to stop. Furthermore, the track marshals were wearing normal blazers and not the fire-resistant overalls which the drivers wore, and thus were not willing to go near the large flames.  
Purley was later awarded the George Medal for the bravery he displayed in attempting to rescue Williamson. A series of photos of the incident, showing a clearly desperate and ultimately dejected Purley, won that year's World Press Photo award for Photo Sequences. Williamson's incinerated remains would later be cremated with his ashes being sent to an undisclosed area. In the years following the accident, fire-resistant clothing would become mandatory for all trackside marshals so that they would be able to assist in the event of a fire. The next few years also saw a noticeable increase in drivers stopping at accident sites to assist in rescue efforts, notably at the 1976 German Grand Prix.

Jag kan inte ens beskriva hur hemskt det var att se. Mycke olyckor har man sett, men det här var nåt av de värsta jag sett.



Bokstavsbarn.

... Idag räcker inte ens ADHD till, utan idag e de nog hela jävla alfabetet.

Sitter å skrattar åt precis allt å ingenting, sitter å rockar som fasen i min stol (Kolla just KAJs koncert i skolparken), heeelt fnissig som jag sku va sådär lätt besprutad, å allmänt upp å nervänd.

Så jävla rastlös så jag vet int vart jag ska ta vägen. Gymmet i morse gick helt ok, nu gäller det att försöka hålla i trådarna då å fortsätta igen. Förbaskade nystart.

Vägde mig oxå i morse, vilket jag inte riktigt vågat göra, då jag varit borta 2 veckor från gymmet, men se, hela 300 grams viktökning, å jag hade byxorna på mig, vilket jag inte brukar ha. Så jag e nöjd som fäääsen! Det betyder att ätandet börjar bli på rätt oxå, visserligen med lite slarv, men det går åt rätt håll.

Sku måst pompp i duschen oxå, å saakeli så mkt som ska göras. Borde kolla vilka kläder man ska ha med sig oxå, härkas va problem jag har. Tänkte försöka få med kameran oxå, å jag ogillar verkligen att resa utan bil, man måste ju lixom släpa på ALLT då.

Kameran, kläder + smink, (högklackat? finkläder?), å surfplattan. Sen kanske nåt tidsfördriv på färjan om man nu lyckas koncentrera sig. Om man nu int ser på netflix då, beroende på hur kontakten är. Hörlurar, icke att förglömma.


HJÄÄÄÄÄÄLP!



fredag, mars 13

Varken vårdepression eller pms...

... Nej, för idag njuter jag av livet.

Däremot e ja rätt flummig ;)



Var till stallet ikväll, varit så otroligt skönt väder, så jag kände att jag bara måsta iväg. Och vilken effekt det hade. Det var helt otroligt vad jag kände mig fresh både i skallen å kroppen. Fick en helt ny energi!

Det var riktigt skönt att träffa Jenny, Joanna å Marika å bara snacka skit. Så härligt med människor som GER en energi! Och förstås lilla älskade Faxi <3 Finns nog inget som gör en på så gott humör som djur...

Har riktigt sommarfeelis, sitter å lyssnar på en så förbaskat bra låt, ni vet den där moment när man bara blundar å kan drömma sig bort till det som låten får en att tänka på. Precis så bra låt är det.

Även om livet har sina jävliga stunder ibland, så funderar man nog om det inte kommer att ordna sig till slut? Iofs lätt för mig att säga nu, när det är nåt på gång, men man blir åtminstone påmind om att det nog kanske kan lösa sig. Visst kan jag fundera på en hel del saker å grubbla på varför det har hänt, som tex mitt trubbel med ryggen, som ledde mig genom en helvetes resa. Visst, jag sitter ju här idag för det, å det har ju förmodligen resulterat i det som skett. Men... Skulle det kanske ha skett ändå? Måsta jag verkligen gå igenom hela köret för att nå dit jag e idag? Å var e jag idag? Nå, det ska vi inte ta så hårt, en sak åt gången.

Alltså livssituationen JUST NU är inget jag hurrar över, men vad som eventuellt kan komma. Det är det jag syftar på. Men hade jag inte kunnat komma dit, utan att de sku ha måsta krångla så emellan? Vad har dom senare 3-4 åren gett mig? Bitterhet?

Nå, måste nog ge lite cred åt ödet, trots sina något långa och något invecklade vägar ibland, men en sak ledde till det andra, som ledde till det tredje, vilket ledde till att jag ska vara "officiell" fotograf på en tillställning i sommar. Dom brukar ha en fotograf som är betydligt bättre än mig, men dom ville ha mera foton, as in antal. Därför valde dom att fråga mig. Jag skrev oxå "officiell", för jag vet faktiskt inte om jag ÄR officiell, men, jag antar att dom inte frågar hundratusen olika?

Iom detta oxå, alltså före förfrågningen kom, men inom samma kretsar, så har jag fått många nya vänner. Majoriteten av dom har jag inte träffat, men det känns som det är ett redigt folk, som går att lita på till 100%... Väldigt trevliga människor att fördriva tiden med på nätet, kvällar som helger :)

Snart är det även dags för min absolut sista återkontroll. Ni kan inte ana hur skönt det är. Jag har alltid känt mig bunden och känt mig "tillgänglig", jamenar, en återkontroll flyttar man inte på sådär bara. Tänk om jag velat flytta till usa? Hade blivit helvetisk krångligt det...

Jag är fri


Cancern vet jag vad gav mig, jag vet varför jag fick cancer. Inte rent fysiskt då, men för att jag skulle bli en sån fantastisk människa jag är. Det kanske inte märks, kanske bara jag som märker av det, men när man får bekräftelse för det i form av "Du har kloka tankar", då vet man att det blev mitt i prick. Det var DÄRFÖR jag fick cancer. Det är DÄRFÖR jag har gått igenom allt helvete (även allt före cancern), för att jag skulle bli en fantastisk människa.


Jag har även gått i lite konstiga tankar. Eller nej, RIKTIGT konstiga tankar. Jag vet egentligen inte när det började, men jag började inse att jag gillar snö. Jag har hatat snö å vinter, å kyla å fan å hans mormor. Och hans faster! Nåja, åter till ämnet (har jag sagt att jag brukar tappa tråden ibland.. ?).. Nåjo, som sagt, åter till ämnet. Ja, snö.. gillar snö. Och jag gillar lugn.

Det fanns en arbetsplats jag älskade att komma till på morgonen. När jag steg ur bilen, å bara lyssnade på och inandades lugnet som fanns där. Jag kunde stå en minut extra innan jag gick in på jobbet, bara för att njuta av stillheten. Det är där jag vill bo, där stillheten finns. Med naturen inpå.

Nåjo, iom dessa två har jag börjat fundera på att dra norrut. Det började som ett skämt "-Jag sku fast kun flytt ti haparanda"... Men nu känns inte tanken alls så avlägsen. Efter att jag tog lastbilskortet satt jag å drömde om snöröjning i norra Sverige.

Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara norra Sverige, men sålänge det är Sverige och jag finner lugn å ro, stillhet, så är jag nöjd. Och då syftar jag inte på Stockholms skärgård. Jag vet inte kära läsare om ni förstår vilken känsla jag efterlyser.

Ibland känns det lite smått overkligt att man är född å uppvuxen i en liten stad, men längtar ut till lugnet. Det är inte precis så att det inte kan vara lugnt här, att gå hem från en efterfest en söndagmorgon kan vara riktigt mysigt det oxå! Men jag vill ha den känslan varje morgon jag vaknar. Varje morgon jag dricker mitt morronkaffe å tittar ut genom fönstret och inser hur jävla bra jag har det. Jag vill vara fri.






tisdag, mars 10

Vårdepression eller pms?!

.. Ja ibland är det fan inte lätt att veta.

Jag brukar få en släng av vårdepressioner, mellan dom tider då jag inte är hyperaktiv av vårkänslor. Seriöst, våren är jäkligt tung tid för mig, mkt rent fysiskt. Vem fan skulle inte vara trött efter 3 timmars studsande på stolen?!

Idag lider man av extra mkt vårdepression. Pms, ösregn å huvudvärk, knäcker vilken kvinna som helst! Anna vet f.ö oxå vad som är på gång, och med hennes sprall-iihkar, så lyckas hon åtminstone få mig på lite bättre humör..  10 days and counting. Vi kommer så att sitta å skratta åt detta i sommar på hennes balkong när vi sörplar vin i solnedgången. DET om nåt är livet!

Gymmet har gått helt åt helvete. Måste försöka ta en ny start här snarast möjligen, rådgjorde med dom där som kan lite bättre, så ska försöka med mera vätska. Blir alltså riktigt dålig efter träningen, så nu har jag haft en veckas vila igen. Visst, vila är bra, men med dålig sömn å trött å gnällig, så är det inte så stor nytta med gymmet, sömnen är de facto väldigt viktig den oxå. Och framförallt e vilan bättre när man faktiskt har kommit igång ordentligt, vilket jag kämpar med ännu. Läste nånstans att det tar 21 dagar innan det blir ett beroende! Förmodligen på raken då...  Så jo. Ny start!

Var efter sånhära knitting looms idag oxå, mest på roligt då. Jag föredrar nog att sticka på riktigt, det går lixom så mkt snabbare. De här e ungefär sådär som spol-stickning, men modell större... betydligt större...


Åh ja, nya telefonen e ja väääldigt nöjd med... <3 Så jäkla bra å skönt å ha en telefon man trivs med!

Ja, väntar så tills jag kan berätta min lilla hemlis... OM jag nu berättar det ;) De får man se sen ;)

söndag, mars 8

Virka, sticka..

....


Solen skiner, 7,5 grader ute, vårkänslor i överflöd, intressant film på netflix, kaffet är gott, å stick-/virksugen som fasen! :D

Mams hade köpt hem lite (!!) garn åt mig från Rusta/Ica, å nu sitter jag å grubblar vad jag ska hitta på med det. Mössor å halsdukar börjar bli lite för sent för, amigurumi har jag testat på (å har en påse garn till det)...

Har alltså många idéer men kan inte riktigt bestämma mig..  Dessutom sku jag vila fara efter loomringar ti halppis, såg att dom hade ett set med olika. Jag sku kun spinna lite, jag sku kun göra nåt av det jag redan spunnit, jag sku måst sortera garnerna igen in i hyllan då ca hälften ligger på skrivbordet..  Jag sku kun dra upp några ufon som jag vet att jag inte kommer att få klart...

Dilemma dilemma. Blir att glo bland dom miljoner mönster på Ravelry :D

Hade ett riktigt trevligt nästan 20 minuter långt samtal inatt oxå, sen var det svårt att sova efteråt :D