Det här är ett litet öppet brev till dig, kära heting, som jag verkligen hoppas att du inte läser!! (Och ifall du gör det, så har vi ju nått att garva åt nästa gång... )
Ja, jag är en kvinna i ett mansdominerat yrke. Ja, jag kör lastbil. Men för det betyder det inte att jag behöver hjälp. Du kära heting, du är ungefär i min ålder, eventuellt yngre, så du borde ju nog förstå att jag grejjar å lyfta dom där 2 pafflådorna som väger 500 gram st (Nåja... men ditåt.. ). Och nä, inte är jag feminist heller, men jag är nog ändå såpass stark så jag orkar dom ändå..
Visst, jag är tacksam över att du kom ut å vinka å visa idag, det är lite jäkligt å se avståndet när man har 2 svarta gardiner som hänger på vardera sida, lite smått knepigt å se hur långt ifrån man är. Dessutom snackar vi mig då som är expert på att komma snett. Så tack för det.
Lustigt nog råkade du (eller "råkade"?) komma ut precis när jag skulle backa till. Jamenar, du såg mig säkert i era enorma fönster som ni inte har på eran hall.
Dessutom, kära heting, så vet jag hur man öppnar den vanliga dörren, å kör upp porten. Men tack för att ni ställde lådorna på utsidan ändå. Och ja, tack för hälsningen på gamla lådan förra veckan! Kände mig hedrad!
Och på tal om det, jodå, ni har fått jättefina nya lådor, jag förstår att du e stolt! Att du ens kom ihåg vår diskussion från förra veckan. Ja och sommar blev de ju trots allt, fastän vi trodde det inte skulle bli nån riktigt sommar, tråkigt bara att du hade semester i juni.
Visst, du är lite längre än mig, så du riskerar inte att gå samma öde till mötes, dvs vinka med lådorna. Men trots att jag är kort, så har jag inte ännu lyckats trilla dit själv. Jamenar, jag räcks ju till spakarna utan att klanta mig ner för lastbryggan (peppar peppar..!)..
Men mitt jobb ÄR att tömma dom. Jag klarar faktiskt av det. Jag hann ju nästan tömma den ena själv idag..
Jag vet att du förmodligen bara kommer ut för att jävlas med mig - du är ju med 99,9% säkerhet upptagen ändå, min vanliga otur.
För att inte tala om den där tidigare gången, då jag kom upp för trappan å skulle kolla hur snett/nära jag var, å du plötsligt står du bakom ryggen på mig, hojtar GOODDAAA åt mig, så jag nästan flyger ner från lastbryggan. Även en gång då du råkade se mig genom era enorma fönster som ni fortfarande inte har.
Så, kära heting, kan vi inte bara göra som med alla andra, säga hej, å sen donar du på med ditt, å jag med mitt? Låter det inte som en bra deal?
----------
För den som på riktigt tror jag e grinig å sur, NÄ ;) Jag kan inte annat än att skratta åt hela situationen. Det är 3 ställen där vänliga män hjälper mig, trots att jag inte direkt behöver hjälp. Och jag e tacksam, givetvis, det är roligt! Att det på ena stället sen är en jäkla 10-poängare så gör inte saken sämre ;) Grymt trevlig sådan dessutom :D
2 av dessa män, absolut den ena, så kommer jag nog att moikka på om jag ser honom "civilt" nånstans, vi brukar snåttra så mkt på mornarna när jag e där han oxå e å jobbar :) Förmodligen kommer jag nog att hälsa på kära hetingen oxå, bara de klickar var jag har sett honom ;) Lär ju säkert bli såndär situation att man stirrar på varann å funderar "Var i helvete... ?" ... ;)
Nåja, ska fortsätta sitta å skratta å ruska på huvet för mig själv nu ;) Livet är ganska bra ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar