fredag, mars 13

Varken vårdepression eller pms...

... Nej, för idag njuter jag av livet.

Däremot e ja rätt flummig ;)



Var till stallet ikväll, varit så otroligt skönt väder, så jag kände att jag bara måsta iväg. Och vilken effekt det hade. Det var helt otroligt vad jag kände mig fresh både i skallen å kroppen. Fick en helt ny energi!

Det var riktigt skönt att träffa Jenny, Joanna å Marika å bara snacka skit. Så härligt med människor som GER en energi! Och förstås lilla älskade Faxi <3 Finns nog inget som gör en på så gott humör som djur...

Har riktigt sommarfeelis, sitter å lyssnar på en så förbaskat bra låt, ni vet den där moment när man bara blundar å kan drömma sig bort till det som låten får en att tänka på. Precis så bra låt är det.

Även om livet har sina jävliga stunder ibland, så funderar man nog om det inte kommer att ordna sig till slut? Iofs lätt för mig att säga nu, när det är nåt på gång, men man blir åtminstone påmind om att det nog kanske kan lösa sig. Visst kan jag fundera på en hel del saker å grubbla på varför det har hänt, som tex mitt trubbel med ryggen, som ledde mig genom en helvetes resa. Visst, jag sitter ju här idag för det, å det har ju förmodligen resulterat i det som skett. Men... Skulle det kanske ha skett ändå? Måsta jag verkligen gå igenom hela köret för att nå dit jag e idag? Å var e jag idag? Nå, det ska vi inte ta så hårt, en sak åt gången.

Alltså livssituationen JUST NU är inget jag hurrar över, men vad som eventuellt kan komma. Det är det jag syftar på. Men hade jag inte kunnat komma dit, utan att de sku ha måsta krångla så emellan? Vad har dom senare 3-4 åren gett mig? Bitterhet?

Nå, måste nog ge lite cred åt ödet, trots sina något långa och något invecklade vägar ibland, men en sak ledde till det andra, som ledde till det tredje, vilket ledde till att jag ska vara "officiell" fotograf på en tillställning i sommar. Dom brukar ha en fotograf som är betydligt bättre än mig, men dom ville ha mera foton, as in antal. Därför valde dom att fråga mig. Jag skrev oxå "officiell", för jag vet faktiskt inte om jag ÄR officiell, men, jag antar att dom inte frågar hundratusen olika?

Iom detta oxå, alltså före förfrågningen kom, men inom samma kretsar, så har jag fått många nya vänner. Majoriteten av dom har jag inte träffat, men det känns som det är ett redigt folk, som går att lita på till 100%... Väldigt trevliga människor att fördriva tiden med på nätet, kvällar som helger :)

Snart är det även dags för min absolut sista återkontroll. Ni kan inte ana hur skönt det är. Jag har alltid känt mig bunden och känt mig "tillgänglig", jamenar, en återkontroll flyttar man inte på sådär bara. Tänk om jag velat flytta till usa? Hade blivit helvetisk krångligt det...

Jag är fri


Cancern vet jag vad gav mig, jag vet varför jag fick cancer. Inte rent fysiskt då, men för att jag skulle bli en sån fantastisk människa jag är. Det kanske inte märks, kanske bara jag som märker av det, men när man får bekräftelse för det i form av "Du har kloka tankar", då vet man att det blev mitt i prick. Det var DÄRFÖR jag fick cancer. Det är DÄRFÖR jag har gått igenom allt helvete (även allt före cancern), för att jag skulle bli en fantastisk människa.


Jag har även gått i lite konstiga tankar. Eller nej, RIKTIGT konstiga tankar. Jag vet egentligen inte när det började, men jag började inse att jag gillar snö. Jag har hatat snö å vinter, å kyla å fan å hans mormor. Och hans faster! Nåja, åter till ämnet (har jag sagt att jag brukar tappa tråden ibland.. ?).. Nåjo, som sagt, åter till ämnet. Ja, snö.. gillar snö. Och jag gillar lugn.

Det fanns en arbetsplats jag älskade att komma till på morgonen. När jag steg ur bilen, å bara lyssnade på och inandades lugnet som fanns där. Jag kunde stå en minut extra innan jag gick in på jobbet, bara för att njuta av stillheten. Det är där jag vill bo, där stillheten finns. Med naturen inpå.

Nåjo, iom dessa två har jag börjat fundera på att dra norrut. Det började som ett skämt "-Jag sku fast kun flytt ti haparanda"... Men nu känns inte tanken alls så avlägsen. Efter att jag tog lastbilskortet satt jag å drömde om snöröjning i norra Sverige.

Visst, det behöver inte nödvändigtvis vara norra Sverige, men sålänge det är Sverige och jag finner lugn å ro, stillhet, så är jag nöjd. Och då syftar jag inte på Stockholms skärgård. Jag vet inte kära läsare om ni förstår vilken känsla jag efterlyser.

Ibland känns det lite smått overkligt att man är född å uppvuxen i en liten stad, men längtar ut till lugnet. Det är inte precis så att det inte kan vara lugnt här, att gå hem från en efterfest en söndagmorgon kan vara riktigt mysigt det oxå! Men jag vill ha den känslan varje morgon jag vaknar. Varje morgon jag dricker mitt morronkaffe å tittar ut genom fönstret och inser hur jävla bra jag har det. Jag vill vara fri.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar