tisdag, juli 15

Hunnit landa...

.... trött som en grönmålad gnu med regnbågsfärgat horn. Men väldigt rastlös. Varit så fullfjång i dagarna 2, så nu e man sådär eeeh, whaaat?

Är lite sprallig i huvudet (ack så jobbigt när kroppen är trött å slut). Sitter å läser på KaffeMedAffes blogg, dejtingcoach å diverse andra saker, måste få något att roa hjärnan med.

Dejtingcoachens sida fanns en artikel om ensamhet och varför man är ensam. Det mest ironiska i mitt fall är att nu är jag redo för ett förhållande rent mentalt (tog ju några år...), men dessvärre vill jag inte ha ett förhållande just nu. Tack Karma, tack..! Det kunde lixom inte komma då när jag kände mig på topp?

Tyvärr har jag inte heller några direkta exempel att roa mig med, ingen som är intressant för tillfället. Jo, jag hade nåt att vila ögonen på i helgen, vilket var alldeles trevligt, men fb-stalkade upp personen å precis som jag gissade, både yngre än mig, å inte singel ;) Inget jag heller sku ha gått vidare med ändå så... Men trevligt att vila ögonen på. Sandra var lätt road över mina spontana utbrott "-Sejtan va handär e hått!"

Lite slött att inte ha något projekt på ett sätt... Kanske därför man faller tillbaka till säkerheten?

Ironiskt nog sitter ja å lyssnar på Pink å Nate (amagaaad han e hott!) å tyckte lyricsen va rätt passande med tanke på inlägget... på ett sätt..

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again


Jepp jepp. 


Sitter å läser igenom gamla bloggen, tanken var att jag sku hitta nåt passande till kvällens tema, men ja hittar ju bara en massa annat intressant. 10.10.2004 åkte jag in för högt blodtryck. Det var då rambambulan började. 

Nåja, åter till dagens tema... 

"kom å tänka på en händelse här i somras, när man faktiskt kunde säga att det var varmt...

En som ja va lite smått intresserad av (å av nån outgrundad anledning hade han tydligen fått nys om detta)... hoppade inbland in som extra hjälp på jobbet. 

En gång dyker han upp... halvnaken! Å denna kille hade inte bara lite vältränad kropp...E de kanske inte lite fräckt? Jamenar... där ska man försöka jobba då.. å de går ju lagom lätt när man blir tvungen att stå å stirra i golvet när man ska göra nåt..."



Jahapp, nu kom jag till DEN perioden. 10.10.2004 åkte jag in för blodtrycket, fick ligga 2h på sjukan... 


11 Januari 2005:
Varför just jag? Lilla jag?.. Varför ska allt hända mej? ... mobbningen, allergierna å nu dehär?
Vad har jag gjort för fel? 

Varför just jag av alla miljontals människor som finns?

13 Januari 2005:
Chocken har släppt nu.. .jag har börjat acceptera situationen.. Så nu är läget så, att jag räknar med att jag har det. Då kan iaf  inte provsvaren bli negativa, endast positiva eller ett konstatnerande :) Tankarna har varit oändligt många, å även döden har snurrat i skallen. Men efter att ja läst på lite, å sådär, så har ja nu insett att jag faktiskt KAN överleva. Min inställning har helt enkelt blivit positivare. Jag tänker inte förneka, att jag dragit ut problemen i förväg, jag VILL vara förberedd. Jag vill veta vad ja ska göra ifall om att... Jag vill nästan kunna säga "Jaha? Okej! när börjar behandligen? IFALL jag är sjuk. 

26 Januari 2005:
Nu e de sånahära sjukhus-springar-dagar igen :S Va å tog ytterligare ett blodprov idag å i morron ska ja å plock bort stygnen å på ct undersökning. 

27 Januari 2005:
Tyvärr, dåliga nyheter :(
Provsvaren hade kommit, å jag har en cancersjukdom som heter morbus hodgkins

27 Januari på kvällen:
... Känner att jag måste skriva av mig lite..
Först å främst vill jag tacka alla för ert stöd, de betyder verkligen mkt. 
Här sitter jag nu, knappt 23 år gammal med cancer. Ibland har jag svårt att säga cancer. Jag e som vilken annan 22åring som helst.. förutom att jag har cancer. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar