torsdag, maj 8

Sjukhusrumban del 2

.. jag brukar försöka leva efter principen att man ska lära sig något nytt varje dag. Det jag har lärt mig idag, är när det står Röntgen på kallelsen, så betyder det vad som helst på röntgenavdelningen. Jag hade alltså fel och fel. Inte röntgen å inte mammografi, utan ultraljud. Vilket iofs var trevligare.

Jag börjar tydligen oxå bli riktigt tjomis med sköterskan å Reijo som är röntgenläkaren, så sköterskan frågade hur ja mått sen operationen.... Wait, what?! Okej att jag e stammis vid labben å när jag tog mina blodprover varannan vecka, så vände dom sig direkt till "vasa-datorn" när jag ställde mig i luckan. Det kan jag förstå.. men stammis på rtg-avdelningen?! Seriosly? Okej att jag bor i en liten stad, men SÅ liten är den väl inte?! 

Och Rejio ja (tror de va så han hette, nåt finskt å på R va det iaf..), tänkte nästan skämta me honom å säga "Syns nästa vecka!" för då ska jag dit pånytt.. ! 

Han fråga hur det var, å jag sa som det är.. Det ömmar å e lite hårt å sådär, så han ultra, men han sa att de ser nog bra ut ändå. Att det är kanske bäst å lämna det sådär, kanske det blir bättre. Ja lär ju höra va kirurgen tycker å tänker

Pratade me mamsen idag nudå, å ifall jag inte får nån ordning på nästa läkarbesök, alltså det jag försökt med nu i 4 års tid, så kommer jag att gå till privat läkare. Det kan som sagt ha med det där jag nämnde i bloggen igår... Det finns lixom två olika vägar det kan gå. Endera har det med den eventuella sjukdomen som misstänkts i 4 års tid (vilket stärker misstankarna ännumer) eller så är det något helt skilt för sig. 

Men hur som helst bestämde vi (dvs jag övertygade mig själv) om att jag först gör ett läkarbesök, det jag kommer att få kallelse till efter blodproven, å berättar läget, å sen ... får man se vad nästa steg blir. Det spelar tydligen ingen roll att min onkolog sa "Det är mera regel än undantag att man får den här sjukdomen efter cytostatika", men likväl förbannat så vägrar resten av läkarna att tro på det, trots att varenda jävel säger "Vi kollar blodproven, å så kan man faktiskt testa medicinen sen.." ... Det sa jag åt läkaren jag var till sist, att jag rent ut sagt börjar tröttna på att höra den visan. Hon var bra, hon slutade på malmska å for tibax ti sverige. Grejt. 

Åh, ja just det ja! Firade ju födelsedagsbarnet Chirac idag som blev 24 år, hurra! Jag kommer ihåg då han blev född! Eller ja, inte kanske just den situationen, men jag kommer ihåg hans mamma å när hon var dräktig! Tänka sig...! Hade inte hjärta att tömköra å dressyra med Farbror C idag, utan beslöt mig för att vi går en promenad i hans takt istället (förutom när han rejsar iväg me sina långa ben...!) Vi stod å fundera lite emellanåt, tittade, käkade lite grästovor när vi hittade något färskt grönt.. Helt enkelt njöt av vädret dagen till ära! Han verkade vara riktigt nöjd å glad med turen! :) Han är nog en riktigt livsnjutare å en otroligt härlig häst! Och jo, igår gnägga han faktiskt åt mig, å då var det INTE mat-tid, så ja kände mig lite hedrad! ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar