Allt och inget...

... och det mesta där emellan.

Japp. Var ut igår med höga förväntningar - det borde jag inte ha haft. Okej, det här kommer att bli ett analyserande, så den som inte orkar med det kan ju sluta läsa nu då.

Jag hade förväntningar att hitta något nytt att se på som jag brukar säga, Mr Nr 7. Fråga mig inte, nr 7 är en juttu som e mångårig. Jag minns inte ens hur det hela började på, men det handlade hur som helst om nr 7. Maries krav är att det är nåt nytt som jag inte känner, och det är där jag failar litegrann. Marie hade skrivit ett inlägg, å dessvärre måste jag medge att jag lite känner igen mig där. På ett sätt.. !

Samtidigt som man är bekväm med det man känner, så borde man vidga vyerna lite grann. Men det blir väl så i en småstad, man tar det säkra före det osäkra. Nå det som var roligt iaf var att jag fick dra mitt urusla skämt åt Alexandra som hon sa att hon iiiiinte aaaalllls har hört förr... Dvs när en person betalar in för 2, av samma kön å tillägger "-Men vi e int ilag.."... Jag var ju skitnöjd när ja fick dra det skämtet åt Alexandra, (jag betalade in marie oxå), eftersom hon hade sagt att det är nog förmodligen det vanligaste "skämtet" hon får höra när hon sitter i inträdet. Och alla tror att DOM har kommit på det! ;) Jonej, så de va lite roligt ;) Stackars Alexandra :D


Det är svårt att inte falla i gamla rutiner, speciellt när ens svaga punkter rör sig mellan övre och nedre våningen. När man dessutom vet att det inte är någon bra idé... Ja usch ja, å så finns det dom där man suktar efter, den där förbjudna frukten. Why, oh why, vi är där igen. Usch jag blir riktigt irriterad... Det sku inte behövas nåmer än ett been there done that så sku det förmodligen vara ur världen..

Hur ska man ändra på det här då? Så jag inte faller tillbaka i gamla mönster, utan öppnar ögonen för ngt nytt. När man dessutom e lite rund under tassarna så blir ju inte saken bättre heller.

Måste trösta mig med den här, riktigt skön låt som Anna tipsade mig om. Brukar inte ha baslådan igång mer än när jag ska pre-parta för mig själv här hemma (Teamspeaken diggar inte riktigt baslådan, ljudet blir så... konstigt.. ), men den här låten e nog nästan värt att spark igång baslådan.. SÅ skön bas.

Riktigt bitter och riktigt grinig. Det finns ord som har yttrats som jag aldrig nånsin kommer att få ur mitt huvud. Av ett av dom där soft spotsen. Helvetes jävla skit. Rent ut sagt. Det är många år sen dessa ord yttrats, å varje gång jag ser personen, ack vad det hugger i hjärtat. HUR kommer man över det?! Nu handlar det inte om elaka ord, utan snarare snäppet värre, det där man inte vill höra när det redan är för sent. Hade jag ens haft en aning om saken förrns det var för sent... då jävlar..!

Nej jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag för att komma ifrån ilskan och bitterheten, känns som int riktigt nånting sku hjälpa. Alla förslag mottages med stor tacksamhet..! Kanske jag sku börja med frukost...