Jag ÄR bitter...

...Idag

Såpass bitter så jag funderar på att skita i allt. Varför det då? Jo, det ska jag förklara. När man är arbetslös så sitter man fastklämd i en jävla järnklo. En järnklo som säger åt dig vad du måste göra. Du måste redovisa att du sagt hej åt en företagare. DÄREMOT får du inte försöka fixa så du kommer ur det här systemet själv. Nej, absolut inte! DET GÅR INTE FÖR SIG! För då har ju järnklon ingen kontroll.

Jag har lite haft i tankarna en alternativ väg ur arbetslösheten. Idag fick jag beskedet att dom rynkar lite på näsan åt det här, och deras ekonomiska hjälp skulle behövas. Alltså dom betalar en summa pengar åt en annan person, istället för mig, exakt samma summa pengar.

Tror ni det gick för sig? Ett år skulle det gå, jag skulle behöva 1,5-2 år på mig. Det här betyder i praktiken att jag måste sluta å återgå till arbetslösheten efter 1 år. Eftersom jag inte kan fortsätta planerna. Jag trodde man skulle bli uppmuntrad att försöka ta sig ur systemet, men istället sitter man fastlåst. Så man tappar lite motivationen att ens försöka.

Jag brukar prata om att varje val man gör i livet leder till något nytt (nähä?), alltså det där klassiska, när en dörr stängs öppnas en ny. Jag gav upp ett arbete jag älskade, min häst å min jänkare, bra ekonomi, för att vadå? VARA ARBETSLÖS?! (Nåja, har ju ingen värk åtminstone... ) Jag har då inte sett nån jävla dörr öppnas ännu jag inte?!

Nä, jag vet inte, kanske man sku bara njuta av ledigheten i sommar, å ha en låååååång semester, å sen fundera på något till hösten? Ska hur som helst inte göra något beslut idag, eller diskutera med dom inblandade, för idag vet jag vad jag sku säga... JAG SKITER I DET HÄR!